Fem i tolv...

Klockan är 23.59.

Jag har precis klarat deadline! Första lilla delmålet.

När jag sätter mål som är viktiga för mig på riktigt – som att skriva bok – dyker rädslan för att misslyckas upp.

Nu råkar min bok handla om just mod att möta motgångar och misslyckas, så det är ju himla praktiskt att ha ett livs levande studieobjekt med sig i hela skrivprocessen. Någon som kan testa alla metoder jag presenterar ☺️

Uppskjutar-Loa har härjat loss nu i ett par månader. Hon har fått vansinnigt mycket gjort – fast helt fel saker. Som inte har något med bokskrivande att göra…

SÅ fascinerande att observera mig själv. Hur belönande det kan kännas att ta tag i tråkiga surdegar om det bara hjälper mig att prokrastinera det viktiga. Ja, bokskrivandet alltså.

Ursäkten har varit att jag bara måste ta tag i alla ”måsten” på to-do-listan innan jag kan fokusera. Ja, hur var det nu egentligen med pensionssparandet? Skulle kännas så mycket bättre om jag bara rensade inboxen först. Och kanske blev klar med kvittohanteringen. Hmmm… är det inte lite dålig skriv-feng-shui att ha så stökigt i bokhyllorna?

Det jag har insett är att detta uppskjutarbeteende är ett uttryck för min rädsla att misslyckas. Så länge jag inte skriver en bok, så kan den ju inte floppa… eller hur

Yes, you teach what you need to learn.

Känner du igen dig?
(please say yes…)