Peppar peppar... Eller fira framgångarna?

Hur ofta hör du dig själv säga ”Peppar, peppar, ta i trä”?

Som att du behöver strö avskräckande kryddor på lyckan. Just in case…

När saker går riktigt bra och jag känner mig genuint glad, kan jag komma på mig själv med att planera för hur jag ska hantera besvikelsen när allt går åt skogen sen. Som häromdan när jag höll feedback-workshop med en grupp chefer och det uppstod ett fantastiskt flow, övningarna gav deltagarna precis de insikter jag hade hoppats på och allt kändes så bra. Tills jag insåg hur glad jag var. Då slog orostänkandet till och jag började ”peppra” med planer på hur jag skulle hantera besvikelsen av en eventuellt dålig utvärderingen sen. 

Gagnar det mig på något vis att gå och oroa mig (helt i onödan…)? Såklart inte! Därför har jag tränat på att tillåta mig själv att stanna i glädjen. Och ibland till och med ta ut den i förskott. Det kan jag verkligen rekommendera – då får man oftast vara glad TVÅ gånger ;-)

Generellt har vi människor lättare för att oroa oss än att fullt ut gå in i glädjen i stunden. 

Varför? Jo, Dr Brené Browns forskning om modigt ledarskap visar att glädjen är en av de mest sårbara känslorna. Och de flesta av oss är obekväma i sårbarheten. När vi kommer på oss själva i total glädje, kan därför katastroftänkandet välla över oss: "Det är för bra för att vara sant. Är jag ens värd det här?"

På jobbet och i ledarskapet kommer denna glädjefobi framförallt till uttryck på två sätt, enligt Dr Brené Brown:

• Vi firar inte våra framgångar. Känslan av otillräcklighet, gör att vi inte vill ”jinxa” segrar eller målgång i projekt genom att fira med våra medarbetare. Eller bara ta en stund att luta oss tillbaka och njuta av framgången (”för vi vet ju inte om det kommer funka i längden, eller om det inte ändå skulle kunna göras lite lite mera perfekt…”). 
• Vi håller inne med positiv feedback. Eftersom det fortfarande finns så mycket kvar att göra, vill vi inte att medarbetarna ska bli alltför belåtna genom beröm och erkännande. Vi är rädda för att positiv feedback får dem att slå sig till ro och sluta leverera lika bra. 

Dessa uttryck för glädjefobin är såklart förödande för medarbetares engagemang, delaktighet och produktivitet. Detta har vi sett i olika studier. Forskningen om modigt ledarskap visar också att en av nycklarna till att utveckla modiga ledare och kulturer är just uppskattning och erkännande. 

Vi måste helt enkelt lära oss att stanna upp, fira varandra och fira våra segrar. Här och nu! Oavsett hur mycket vi har kvar att göra sen…

Hur kommer jag dit då, kanske du undrar? Hur gör jag?

Gemensamt för de ledare som har förmågan att gå upp i glädjen full ut är att de tillämpar tacksamhet. De gör tacksamheten till en vana och praktiserar den genom att till exempel anteckna det de är tacksamma över eller berätta för kollegor och vänner. Själv har jag tränat genom att gå tacksamhetspromenader med vänner, där vi bara pratar om det vi är tacksamma för. 

I grunden handlar det om att du tillåter dig att njuta av det du har uppnått, eller av glädjen. Att våga stanna i den obekväma sårbarheten. Det är där glädjen, kreativiteten och tacksamheten föds. 

Min modiga utmaning 2022 är att våga stanna mer i glädjens sårbarhet. 

Istället för ”peppar, peppar…” ska jag peppa mig själv och andra. Ge så mycket uppskattning och beröm som möjligt. Och praktisera tacksamhet!

Hur gör du för att vara kvar i glädjen när den dyker upp?

Modiga hälsningar

Loa